Jaa du. Jag är ju istället född och uppvuxen på landet. I en liten minibyhåla med ca 5 hus. ;) Det var fridfullt och skönt speciellt på sommaren. Det kan jag idag längta tillbaka till. (Bor ju en rätt stor stad idag..) Som liten ville jag dock hellre bo i stan. Jag hatade att behöva be om skjuts hela tiden av mina föräldrar för att besöka vänner. Jag kunde ju inte ringa en kompis och bara gå över. Idag ångrar jag det dock inte. :)

Även jag är uppväxt i en liten skogsby, men jag har aldrig upplevt att jag velat bo på nåt speciellt ställe. Jag älskar däremot öken och berg. I Saudi tillbringade jag så ofta jag kunde varje weekend ensam ute i öknen, vilket ofta var enerverande för Imane innan hon kunde få kontakt igen på fredag kväll. Jag köpte vatten och frukter och sen drog jag iväg onsdag kväll eller tidigt torsdag morron för att utforska det okända och kanske farliga. Gör man ett misstag där ute får man sällan en andra chans. Jag navigerade med GPS. Varje gång träffade jag nomader, som är bland dom vänligaste människorna som finns. Man ifrågasätter ingenting dom 3 första dagarna, men om man stannar längre bör man ha en bra förklaring. I öknen hjälper man ALLTID varann om man kan, vilket är en oskriven lag. Jag sov i bilen.

Jag påminner ofta M&M om att dom kan skatta sig lyckliga för att dom är födda av föräldrar som kan ge dom en dräglig barndom. Vore dom födda i nåt annat land som t.ex. här i Afrika så vore livet mycket tuffare. Även i Libanon finns svår fattigdom. Jag träffar ju också många mycket duktiga yrkesmän från t.ex. Filippinerna, som har en hög utbildning, men mycket lägre lön än mej och det bara för att jag är vit. Med åren har jag blivit helt färgblind och respekterar människan för den han/hon är och inte dennes tro.

Se på den lilla tjejen, hur lycklig hon är för att se en Mzungo. Hon dansade och skrek rakt ut när hon såg mej. Just små tjejer börjar ofta dansa när dom ser mej komma i bilen, speciellt på dom små byvägar jag kör ganska ofta. När dom hör billjudet så kommer dom springande från alla håll. Tänk att kunna göra nån så lycklig bara för att man finns till.

Oja. Jag är förbannat lycklig att jag faktiskt föddes i Sverige. Det är ett tryggt land trots allt. :) Men å andra sidan hade man ju inte vetat något annat om man blivit född någon annan stans.

Själv kom jag till Sverige när jag var 6 år. Föddes i Tyskland, flyttade till Frankrike och sedan hit. Funderar ofta på hur jag hade varit om jag bott kvar i speciellt Paris. Ser framför mig en snygg och glamorös, välklädd tjej. Fast så inser jag att jag är samma person här, som där :-).Dock är jag väldigt nöjd och tacksam med att bo i Sverige, speciellt som att mitt andra hemland är USA och jag idag har MS, en kronisk sjukdom. det hade inte varit kul med sjukförsäkring där…

Förresten, är en stadsmänniska med lite lantblod i ådrorna. Gillar landet i små, små doser. Reser jag bort så är det alltid till städer, ju större desto bättre. /Vanessa

Just ja.. läste på en annan iFokus om din MS.. Du är så stark. :) Även om Sverige i mitt tycke är långsamma med att ta sig an sjuka, så är de iaf oftast när det väl kommer till skott en av nordens bästa. Tror jag läste det någonstans.
Nej Usa tror jag inte att jag skulle vilja bo.. om jag inte vore rik förstås. Då är det nog lättare.